Älsklingar, det är onsdag och jag stressar. Stressar mig genom mattetal, socialpsykologiuppsats och en argumenterade engelsk uppsats. Det är sista veckorna nu och något jag måste tänka på är att klara mattekursen, måste, måste, måste klara. Det är ju så förbannat nära nu. Tröstar dessa tankar genom att planera saker med Frida, ni kommer få höra om det, shoppa, dansa, skriva och såna saker jag livar upp mitt liv med. Oh, har så mycket jag bara vill sprudla ut här på bloggen. Exploderar av inspiration. Ni kom tillbaka snabbt till mig, och det gjorde mig glad. Har saknat er. Kyssar sålänge. Och p.s, kolla in min feta nya tygväska. Mhm.

''Också står du där, och förväntar dig mer av henne som om hon inte gett något egentligen överhuvudtaget. Som om varje ansträngning aldrig gett dig något bevis på att det slår för dig, hennes hjärta, att det slår för dig. För du står här, och förväntar dig mer av henne, precis som om hon inte gett något egentligen överhuvudtaget. För du kräver mer, som om inget av det tidigare har satt någon betydelse alls. Ingenting. Och ni var sexton och trodde att ni var gamla nog att förstå.  
Och vad hon bryr sig om är att falla ihop hårt och känna ett betonggolv mot kroppen, och få känslan av att lungorna exploderar, för det finns ändå inget syre kvar att bearbeta. Ingenting kvar att bearbeta, Iallafall så känns det ju så. Som om världens slut faktiskt nått oss, efter alla som räknat ut kalendrar och datum. Och hennes kompisar förbjuder henne att svara på dina sms, för du förstörde er. Det ni var, det ni ville bli. Och ni var sexton och kysste varandra på gator ni levt på i under hela era sextonåriga liv. Ni kysste varandra jag-är-för-full-men-vill-säga-att-jag-aldrig-kommer-sluta-älska-dig-kyssar på fester med musik som skriker och människor som dansar i takt. Du släppte aldrig hennes hand på torget klockan halv tre på nätterna, för du ville se till att hon var säker. Oskadd med dig, fortfarande din. Och du förstörde er. Det ni var, det ni ville bli. För ni var sexton och trodde att ni var gamla nog att förstå. Men du förstod ju inte. Att varje natt så andades hon din själ, och att varje morgon ville hon känna dina fuktiga läppar på hennes panna. För du stod där och förväntade dig mer, som om hon inte gett dig något egentligen överhuvudtaget. För du krävde mer, som om inget av det tidigare hade satt någon betydelse alls. Och du förstörde er, det ni var, det ni ville bli. För du trodde henne inte när hon viskade ute på gatorna att du var hennes hjärtas andetag. För kanske hade du en dålig dag och det kändes som om världen bara ville trycka ner dig, eller kanske du led av sömnbrist och egentligen halvsov när du stod framför henne. Men du förstörde er, det ni var, det ni ville bli. För du lät henne vända om, gå därifrån efter hennes försök att övertyga dig. Om att du var hennes hjärtas andetag. Det hon andades därute på natten. Det sista hon andades innan hon dog för ett tag. 
Och du ville ha mer av fyllekyssarna när ni ser dubbla versioner av varandra, när hon behöver din hjälp för att kunna gå rakt på sina extra 13 centimeter på dom gatorna ni växt samman. För det kommer inte slå dig förrän du borstat dina tänder och låtit fötterna vila under täcket några minuter, att dom där kyssarna med smak av vitt vin och sprit aldrig kommer bli dina igen. Att hon inte kommer behöva din hand för att komma fram på sina klackar. För du förstörde er, det ni var, det ni ville bli. Och ni var sexton år och trodde att ni var gamla nog att förstå. Men du förstod ju inte. Att hon tappade andan när du inte ville förstå. För du förstod ju inte. Att hennes imma från andedräkten, mitt i natten på gatorna där hon brukade stötta sig på dig, andades dig. Stötte sig på dig, vilade mot dig för att kunna hålla sig på raka ben. Och ni var sexton år och trodde att ni var gamla nog att förstå. För världen tog inte alls slut fastän båda era andetag tog slut för en stund.''

Babes. Det är söndag och jag har legat med mjukisbyxor och linne i soffan hela dagen. Det är en sån dag och det är okej för det är söndag. Och jag ska äta chips fastän jag levt på onyttigheter i cirka två veckor nu. Sen imorgon ska jag börja med träningen igen och plugg och såna nödvändigheter, ni vet. Jag ska även införskaffa mig drömmarnas tygpåse imorgon. Sen ska jag på jakt efter otroligt med inspiration som jag får sätta ihop åt er. Annars så ser jag ofta ut som nedan, trötta bilder på en trött, mig. Och, ni borde definitivt lyssna på låten jag ger er. Den är med i trilogin jag håller på att läsa (jag visade er igår,) och passar så jävulskt bra in. Kyssar till er från mig. 

Har tillbringat min förmiddag som såhär, läste ut boken på mindre än ett dygn (och den är på mer än femhundra sidor.) Helvete kan inte sluta tänka på boken, inte mindre på filmen som snart ska släppas. Har ni sett skådespelarna? Helt perfekta, precis som jag byggt upp dom i huvudet. Speciellt Christian. Oh herre. Ja. Ni får se själva. 
Och ska ut på stadshuset ikväll, så har rotat i garderoben efter saker att ha på mig. Lättare sagt än gjort, som man säger. Och jag har för mycket plugg så jag vet inte var jag ska börja. Så ikväll ska jag dansa extra mycket för att sedan lida mig igenom en pluggdag imorgon. Någon på?

Hej, älsklingar. Ja, jag tänkte kalla er det nu för nu var det ett bra tag sedan jag bloggade för er. Jag har pausat från allt i en vecka på Kreta, och herregud, jag har mått. Oh, vad jag mått. Men jag är tillbaka nu, och jag har taggat i några dagar nu för att komma tillbaka rejält. Rejält för er här, och rejält för er på min gemensamma blogg med Pernilla. Och vad är bästa sättet att börja på än med än några snabba turistbilder från resan som lär få er alla att sukta efter Chania-stad och allt som tillkommer med det. Mycket mer kommer under tiden jag bloggar, jag är inte längre förtjust i sådana hej-jag-är-hemma-nu-och-ska-visa-er-allt-jag-sett-och-gjort-i-en-smäll-på-en-gång-inlägg. Har ju liksom shoppat en del också, men sånt kommer med tiden. Haha kyssar så länge. Chania genom ett bussfönster som vi åkte i cirka 45 minuter innan vi nådde vårt hotell. 
Med ett perfekt Supermarket några meter ifrån, med världens gulligaste personal som man bara får lust att krama om. 
Och ett jävla perfekt väder. Ni vet, sådär varmt så det nästan känns som om det kokar på huden.

Hej mina vänner, allt bra? Om cirkus en timme lämnar jag, mamma, Pontus och Pernilla Sundsvall för att åka till Arlanda, sen vidare till Kreta klockan 7 imorgon bitti. Så, vid den här tiden om tjugofyra timmar är jag på Kreta. Jag har skaffat vine (där jag heter Ptraas,) så ni kan följa mig där. Låter det bra? Kyssar till er. Jag hör av mig.

Tänkte visa er, mig, under den senaste tiden vi inte hörts. Har slingat håret för andra gången vilket gjort mig hyffsat blond. Saknar mitt supermörka hår, men längtar tills det är mycket ljusare. Har förnyat garderoben rejält, blivit lite av en shopaholic och fyllt arton, invigit krogen och dansat med vänner. Och Valborg spenderar jag i sängen med min katt och ser på Grey's anatomy med en förjävla förkylning och huvudvärk. Kyssar, xoxo.

Så ett mörkt lager kanske lägger sig ovanför dig klockan 23:34, något som har en sorts makt att känna dig hjälplös, ångestfylld och den mest ensamma i världen. Kanske suger det ur all din energi så att tårarna inte ens har en styrka att orka rinna, för just då blev det ansträngande att ens få ramla lättsamt nerför en varm kind en måndagkväll. Kanske kollapsar lungorna, blodådrorna dansar saktare och kanske känns det som om något tänt en cigg precis vid hjärtat och röker som om det vore som vilken plats som helst. Inget speciellt, inget märkvärdigt. 

Är det läskigt än? Är du rädd än? Vågar du ropa ut till någon om att be dom hålla din i hand medan det känns som om det mörka lagret leker och drar i dina vener? Har du styrkan att räcka ut dina händer för något större? Något verkligare än det här? Något verkligare än vad som tycks renovera om hela bakdelen om revbenen? Orkar du gräva dig genom lagret? Du är arton, du är sexton, du är tjugoett, du är fjorton. Han sjunger att ''han kan krossa ditt hjärta.'' Vågar du visa att du kan krossa hans ord? Vågar du visa att du kan krossa lagret?
Så ett mörkt lager kanske lägger sig ovanför dig klockan 00:23, något som har en sorts makt att känna dig hjälplös, ångestfylld och krossad. Något som någon annan inte får uttrycka sig om, lägga sig i och tro att allt är som det ska vara, allt är okej, cigarettrökaren vid aortan är inget märkvärdigt, inget speciellt. Är det läskigt än, det där molnet, lagret? Är du rädd än? Vågar du krossa det? Vågar du göra något åt det? Vågar du släppa hans makt, vågar du förändra hans ord? Vågar du visa att han inte får röka vid ditt hjärta? Vågar du doppa ditt namn själv istället i olika färger och låta dom flyta samman till eufori?

Vi förstår dig. Hans hud bränner bakom dina ögonlock och dina vintertorra läppar saknar hans fuktiga. Vi förstår dig precis. Hennes röst punkterar ditt hjärta och din kropp saknar hennes beröring. Vi förstår dig precis. Men det svinet lämnade dig till att blöda ensam. Vi förstår dig precis. Men den bitchen lämnade dig ensam till att få känna hur ett hål i magen fördubblas per dag. 
Så, vi föds till något vi aldrig riktigt träffat på tidigare. Något främmande som ska lära oss en helt ny värld. Vi lär oss att gå, staplar fram på de ben som skapades i magen på en människa som uppfostrat oss från scratch. En gaffel lär oss tillslut att äta på egen hand, medan vi formar en personlighet som ska växa med tiden såsom våra centimeter i kroppen växer.  Mattetal slås in i våra hjärnor samtidigt som de första klasskamraterna väsnas i det allra första klassrum man någonsin befunnit sig i. Intressen utanför de lekzonerna man existerat i under hela sin uppväxt uppkommer, fotbollar och innebandybollar blir en spännande fokus, ballerinaskor och gymnastiksalar. Och de ben man en gång lärde sig gå på, staplade fram på som skapats i en mage, springer runt och jagar en boll eller tränar på volter i luften. Vi lär oss engelska som är ett helt främmande språk samtidigt som vi leker med klasskamraterna på skolgården innan en av kamraterna fick äran att ringa i ringklockan som betydde att rasten var slut. Och vi flyttade upp till mellanstadiet medan vi utvecklade personligheten vi fick som litet barn, såsom att våra centimeter i kroppen fortsatte växa. Och lektioner om pubertet och kunskaperna om hur bröst börjar växa inleddes, medan man fick börja med hemkunskap som man bara hört om av äldre elever på skolan. Våra ben som skapats från scratch i en mage bytte intressen livligt, från fotboll till hockey och från gymnastik till dans, och från hopprep till twister. Drömde om vad framtiden hade att erbjuda, medan vi fortsatte att få mattetal inslagna i huvudet och nya klasser som skulle delas upp inför högstadiet. Innerbörden av vad smink egentligen kunde göra med ens utseende utvecklades och personligheterna växte snabbare än i takt med centimetrarna i kroppen. Betyg gav en spänning i huvudet som upplevt och varit en del av världen ett långt tag nu, och nya klasskamrater gjorde en nervös. Fritidsintressen började sätta sig djupare, fotbollen blev huvudintresset, musiken blev en del av själen, dansen flöt genom blodet. Vi färgade håret för vi ville prova nya saker, betyg blev en pain in the ass och gymnasieval blev som en varning för att framtiden knackar en på ryggen. Skilsmässor i familjer och bråk med vänner biter av bitar av din personlighet som vuxit i lite snabbare takt än din kropp sen du skapats från scratch i en mage en gång i tiden. Kärleksproblem som håller en vaken till fem på morgonen och intensivt pluggande tuggar av bitar likaså, såsom utseendefixering och ekonomiproblem i plånboken. De ben som vi en gång lärde oss att gå på har gått igenom mycket, men fortsätter ändå. 

Han fick ditt intresse, och hon fick dig att falla. Han fick dig att bli kär såsom i filmer, och hon försvann aldrig ur dina tankar. Han krossade dig, och hon lät ditt hjärta svida. Vi förstår dig. Hans hud bränner bakom dina ögonlock och dina vintertorra läppar saknar hans fuktiga. Vi förstår dig precis. Hennes röst punkterar ditt hjärta och din kropp saknar hennes beröring. Vi förstår dig precis. Men det svinet förstörde din uppbyggnad från scratch. Vi förstår dig precis. Men den bitchen lämnade dig ensam till att få plocka ihop alla bitar från golvet. Vi förstår dig precis. Hans röst ekar i dina drömmar och hennes ögon hemsöker dina tankar. Men dom gav ingen jävla respekt för ditt växande och förtjänar inte mer att vara en del av ditt bygge.

Mina vänner, hej igen. Jag ville bara titta in en snabbis och låta er få reda på ännu en gång att ni inte är bortglömda. Sakerna är fortfarande i rullning, så ni får inget veta ännu. Stay tuned, som jag sa tidigare. Kyssar från mig som om två dagar är 18 och njuter av påsklovet.