you steal the food right out of my mouth and i watch you eat it ++

Så jag har gjort ett litet collage med tre av mina tidigare kreativa texter till ett helt inlägg, medan jag vässar på min inspiration inför nya. Stay tuned, kyssar.
''Du är en idiot  och det är jag med, så vi passar som pusselbitar, som ett par på memory. Du får mig att skrika rakt ut och det får jag dig till med, så vi passar som pusselbitar, som ett par på memory. Du vill slå sönder något och det vill jag med, så vi passar som pusselbitar, som ett par på memory. Du är en idiot men det är jag med, så vi passar som pusselbitar, som ett par på memory ihop, säger du.
 
Du vill trängas i en trång etta med henne och vispa grädde till nystekta pannkakor till frukost tillsammans på måndagar. Du vill slå sönder en tallrik i golvet och du vill lugna ner dig av hennes fuktiga kyssar varje gång som livet krossade dig lite. Du vill sova ihopslingrad med henne och gräla för att fatta hur mycket ni behöver varandra. Du vill springa på torget i stan med henne i din hand och tippa omkull när alkoholen dansar runt. Du vill spara ihop pengar tillsammans för att kunna åka till Paris och träna er franska. Du vill känna hur du faller och allt känns meningslöst och att hon hjälper dig upp igen. Du vill sparka sönder en papperskorg på stan när du fått nog och du vill få höra hur hon skäller på dig över det. Du vill hålla om henne och aldrig släppa när hon är den som kastat sönder tallrikarna och sparkat sönder papperskorgen. Du vill sammanflätas med hennes läppar och du vill sjunga alla kärlekslåtar åt henne medan ni går på gator i er hemstad. Du vill skrika i kudden för att det gör för ont och du vill gråta i takt med henne när ni skrikit åt varandra. Du vill hålla hennes hand varje gång hon vill ha med dig på en galleria och du vill få höra hennes råd om vad du ska bära ikväll. Du vill skratta åt hur söt hon är när hon sover och du vill kyssa henne långsamt och stilla när hon tar illa upp över att du skrattar åt henne. Du vill dra dig i håret för att hon inte fattar dig och du vill hålla om henne snyftandes på en trottoarkant klockan fem på morgonen. 
Du är en idiot och det är jag med, så vi passar som pusselbitar, som ett par på memory. Du får mig att skrika rakt ut och det får jag dig till med, så vi passar som pusselbitar, som ett par på memory. Du vill slå sönder något och det vill jag med, så vi passar som pusselbitar, som ett par på memory. Du är en idiot men det är jag med, så vi passar som pusselbitar, som ett par på memory ihop, säger du. För vi är idioter som är vackra med varandra.''
''Också står du där, och förväntar dig mer av henne som om hon inte gett något egentligen överhuvudtaget. Som om varje ansträngning aldrig gett dig något bevis på att det slår för dig, hennes hjärta, att det slår för dig. För du står här, och förväntar dig mer av henne, precis som om hon inte gett något egentligen överhuvudtaget. För du kräver mer, som om inget av det tidigare har satt någon betydelse alls. Ingenting. Och ni var sexton och trodde att ni var gamla nog att förstå.  
 
Och vad hon bryr sig om är att falla ihop hårt och känna ett betonggolv mot kroppen, och få känslan av att lungorna exploderar, för det finns ändå inget syre kvar att bearbeta. Ingenting kvar att bearbeta, Iallafall så känns det ju så. Som om världens slut faktiskt nått oss, efter alla som räknat ut kalendrar och datum. Och hennes kompisar förbjuder henne att svara på dina sms, för du förstörde er. Det ni var, det ni ville bli. Och ni var sexton och kysste varandra på gator ni levt på i under hela era sextonåriga liv. Ni kysste varandra jag-är-för-full-men-vill-säga-att-jag-aldrig-kommer-sluta-älska-dig-kyssar på fester med musik som skriker och människor som dansar i takt. Du släppte aldrig hennes hand på torget klockan halv tre på nätterna, för du ville se till att hon var säker. Oskadd med dig, fortfarande din. Och du förstörde er. Det ni var, det ni ville bli. För ni var sexton och trodde att ni var gamla nog att förstå. Men du förstod ju inte. Att varje natt så andades hon din själ, och att varje morgon ville hon känna dina fuktiga läppar på hennes panna. För du stod där och förväntade dig mer, som om hon inte gett dig något egentligen överhuvudtaget. För du krävde mer, som om inget av det tidigare hade satt någon betydelse alls. Och du förstörde er, det ni var, det ni ville bli. För du trodde henne inte när hon viskade ute på gatorna att du var hennes hjärtas andetag. För kanske hade du en dålig dag och det kändes som om världen bara ville trycka ner dig, eller kanske du led av sömnbrist och egentligen halvsov när du stod framför henne. Men du förstörde er, det ni var, det ni ville bli. För du lät henne vända om, gå därifrån efter hennes försök att övertyga dig. Om att du var hennes hjärtas andetag. Det hon andades därute på natten. Det sista hon andades innan hon dog för ett tag. 
Och du ville ha mer av fyllekyssarna när ni ser dubbla versioner av varandra, när hon behöver din hjälp för att kunna gå rakt på sina extra 13 centimeter på dom gatorna ni växt samman. För det kommer inte slå dig förrän du borstat dina tänder och låtit fötterna vila under täcket några minuter, att dom där kyssarna med smak av vitt vin och sprit aldrig kommer bli dina igen. Att hon inte kommer behöva din hand för att komma fram på sina klackar. För du förstörde er, det ni var, det ni ville bli. Och ni var sexton år och trodde att ni var gamla nog att förstå. Men du förstod ju inte. Att hon tappade andan när du inte ville förstå. För du förstod ju inte. Att hennes imma från andedräkten, mitt i natten på gatorna där hon brukade stötta sig på dig, andades dig. Stötte sig på dig, vilade mot dig för att kunna hålla sig på raka ben. Och ni var sexton år och trodde att ni var gamla nog att förstå. För världen tog inte alls slut fastän båda era andetag tog slut för en stund.''
 Kände du det? ''Jag älskar honom så mycket så jag hatar mig själv. Hatar mig själv för att jag älskar honom.'' Kände du det? Sa du det? ''Jag älskar dig så mycket att jag hatar mig själv. Hatar mig själv för att jag älskar dig.'' Kände du så? Sa du så? 

Kyssar som trängde sig genom regnskuren som föll över staden, gatulyktor som vägrade sluta blända, andetag som lämnade spår av rök omkring, kroppar tätt emot varandra i hopp om lite värme, lite skydd, lite trygghet. Ord som förut brukade ge varandra fjärilar i magen, hjärtslag som skulle kännas som knackningar bakom varje lager av klädesplagg. Nervositet som vägrar släppa taget om darrande ben, harklande som upptstår vid varje försök att trycka ner gråten. Fuktiga läppar som smakar av varandra, ögonlock som sluts för att få känna något verkligt, att det här är verkligt. Händer som omfamnar varandra hårt, meningar som uttalas saktare. Gatulyktor som släcks för nu har det gått och blivit natt, andetag som lämnar spår av rök som inte längre syns i mörkret, kroppar tätt emot varandra i hopp om en liten längre dos av värme, lite skydd, lite, lite trygghet. Kände du så? Sa du så? ''Jag älskar dig så mycket att jag hatar mig själv. Hatar mig själv för att jag älskar dig.'' 
Sms som varar intill tidiga morgonar, den tomma sidan av sängen som brukar innehålla existens, andetag som inte längre andas ikapp, kroppar som fått ett sorts avstånd. Hjärtan som rasat ihop och ligger halvt medvetna om vad som egentligen hände, händer som försöker hitta tillbaka, gråten i halsen som borrar sig fram. Kyssar som lämnat spår av saknad, fuktiga läppar som inte längre smakar av varandra. Sega dagar framför filmer där allt löser sig på en kvart, tårar som inte riktigt når ett slut, ögonlock som svullnar upp, ögonvitor som blir rödsprängda. Kände du så? Sa du så? ''Jag älskar honom så mycket så jag hatar mig själv, Hatar mig själv för att jag älskar honom.'' 
 
Vänner som håller hand och cirkulerar med trygghet, hål i lungorna som gör det svårare att andas, revben som försöker hålla tillbaka allt som vill kollapsa och bryta ut där inombords. Bilder av honom under din hud, minnen som dom säger är fina men som egentligen bara gör skada just nu, hårda andetag med tankar inombords som viskar att ''skärp dig, ta dig samman.'' Känslor som medvetandet vet kommer tyna bort men som ändå medför tortyr, månader som känns som år, gatulyktor som inte verkat lika spännande, tomma svar på frågor om hur dagen ser ut idag. Kände du så? Sa du så? Var det så du kände? Var det så du sa? ''Jag älskar honom så mycket att jag hatar mig själv. Hatar mig själv för att jag älskar honom. Och det är okej, för snart är jag okej igen. Snart löser sig allt. Jag lovar.''

Kommentarer
Postat av: Matilda

underbar header :)

2013-08-11 @ 20:34:06
URL: http://horzepowers.blogg.se

Kontakt: ptraa.blogg@hotmail.com

Vad heter du?
Ska jag komma ihåg ditt namn?

Din E-postadress? (publiceras ej)

Din URL/Bloggadress?

Och vad hade du på hjärtat?

Trackback
Follow on Bloglovin