''Hon fimpade en till cigarett och lät sista röken sippra ur hennes rödmålade läppar. Hon lutade sig på en av klackarna och drog igen skinnjackan.  ''Jag varnade dig för mig, för jag varnade mig själv för att älska dig.'' 
Hon hade bett honom att vara på sin vakt, för hon brukade dricka vin med tjejkompisar varje helg och somna ensam tidigt på vardagarna. Hon hade bett honom att skydda sig själv, för hon brukade klara sig själv och hade svårt att släppa in något nytt. Hon hade bett honom att hålla sig undan, för hon tyckte han verkade vara värd något större och varmare. Hon brukade be honom att sluta höra av sig vissa dagar, för hon glömde alltför ofta att ringa upp och var den sämsta personen på att smsa. Hon brukade be honom att hålla låga förväntningar, för hon brukade nästan aldrig leva upp till andras förhoppningar. Hon brukade be honom att kyssa henne långsamt, för hon försvann för ofta efter snabba hejdå-pussar på morgon eller kvällar. Hon brukade be honom att jaga henne när hon sprang iväg efter vardagliga tjafs, för annars kunde hon försvinna i flera veckor. 
Hon hade bett honom att vänta, för hon försökte måla upp en plats åt honom på sina helger och hennes tidiga vardagar. Hon hade bett honom att vara tålmodig, för hon hade sjungit med i låtar där dom sjunger att ''love bites but so do I.'' Hon brukade be honom att hålla om henne hårdare, för hon hade blivit expert på att laga middag åt en person varje eftermiddag. Hon brukade be honom att förstå henne, för majoriteten av hennes hud var bränd av tidigare människor som lämnat henne brinnandes. Så, hon fimpade ännu en till cigarett och lät sista röken sippra ur hennes rödmålade läppar. Hon lutade sig på klackarna och drog igen skinnjackan. Och hon kysste honom långsamt med rökdränkt andedräkt och lät honom hålla om henne hårdare. ''Jag varnade dig för mig, men jag varnade mig själv för dig ännu mer.''