to those who are broken. +

Och ni som lite diskret skriver ut här och var att ert hjärta är förstört, att ett stort hopp blivit krossat och att tårar ber om att få rinna när som helst. Ni som ler större för att försöka övertyga er själva om att ni menar det, ni som begraver er med tankar som ställer frågor som ''varför?'' Ni som letar fram dom deppigaste låtarna ni någonsin hört talas om, ni som gråter i ensamhet och som torkar bort dom så fort någon kommer i närheten, ni som slutat att gråta för det tagit så lång tid så att smärtan lärt sig att lägga ner sin chock. Ni som läser citat och texter som säger att ''det blir bättre, du överlever'' och meningar som berättar att ''allt blir okej i slutändan, om det inte är okej, så är det inte slutet.'' Och ni som aldrig trodde att ert hjärta kunde lida så mycket, och ni som drömmer om att kunna somna utan att smärtan våldtar dina drömmar. 

Ni som önskar att livet kändes lite lättare just nu. Det är inte lätt. Det kommer aldrig vara lätt, det kommer aldrig bli lätt. Och det är okej. Det är okej. För även om det svåra får oss att försvinna från omvärlden från en början, får oss att gömma oss under täcket och får oss att tvinga tillbaka gråten i halsen under lektionen då musiken i dina hörlurar skriker efter hjälp, så blir det bättre. Ni kommer inse att ''visst, livet är inte lätt, men det här gör mig starkare.'' För det är så. Tillslut, så blir ni starkare. För ni har lärt er att tagit er igenom, lärt er hur det känns, lärt er hur man tar sig upp. Och vet ni? Dröm. Dröm så mycket ni kan, så mycket ni orkar. Dröm. För drömmar gör livet lite finare, för vi får skapa upp en egen värld där vi själva väljer vad vi vill göra, vad vi vill ska ske och vad vi vill undvika. Och även om det bara är drömmar, så stärker man sitt mående. För drömmar blir till motivation, som leder till ännu mer kämparglöd. För ni kämpar, ni är starka, ni är underbara. Och drömmarna stärker den där glöden, den där viljan att överleva, ta sig igenom, lyckas. Jag brukar säga att livet är fint, men att det bara är lite smutsigt. Och det är så, livet är så himla fint, men det är bara lite nedskräpade kanter här och var som kan göra det jobbigare. Men, det är fint. Och det är det man ska fokusera på. Att det är fint att få andas.

Så, dröm. Dröm. För kreativiteten inom oss läker en del av smärtan, hjälper såren att läka, ökar motivationen till att kunna kliva upp ur sängen utan några som helst problem. Så, dröm. Dröm. 

Kommentarer

Kontakt: [email protected]

Vad heter du?
Ska jag komma ihåg ditt namn?

Din E-postadress? (publiceras ej)

Din URL/Bloggadress?

Och vad hade du på hjärtat?

Trackback
Follow on Bloglovin