''Så, jag kan bränna dig om och om igen, och du kan bränna mig om och om igen. Kärleken bits men det gör fan vi med.''
Han hade somnat bredvid någon annan på lördagskvällen men det hade inte spelat någon roll för det hade hon också. Han hade kysst någon annan med alkoholdränkta läppar på lördagskvällen men det hade inte spelat någon roll för det hade hon också. Han hade stängt av sin telefon för att visa hur lite han behövde henne men det hade inte spelat någon roll för det hade hon också. Han hade väntat på hennes oroliga samtal dagen efter men det hade inte spelat någon roll för hon gjorde detsamma. 

Han skrek på henne på söndagskvällen men hon skrek på honom också. Han kastade ett vattenglas i väggen och hon rev ur hans kläder ur garderoben. Han skrek att han aldrig behövt henne och hon skrek när hon sprang mot ytterdörren i deras trånga etta mitt i stan där utelivet alltid härjat utanför deras fönster. Han stoppade henne på trottoaren och hon knuffade honom för att komma ur hans grepp. Han pussade henne i pannan och hon drog i hans hår. Han hade somnat bredvid någon annan på lördagskvällen men det borde inte ha spelat någon roll för det hade hon också. Han hade kysst någon annan med alkoholdränkta läppar på lördagskvällen men det borde inte ha spelat någon roll för det hade hon också. Han hade stängt av sin telefon för att visa hur lite han behövde henne men det hade hon ju också gjort. Vad han brydde sig om var att viska i hennes öra att hon egentligen var allt han behövde och hon viskade detsamma. 
Och han kysste henne på söndagsnatten på pannan och tryckte henne emot sin bröstkorg i sängen mot det öppna fönstret. ''Så, jag kan bränna dig om och om igen, och du kan bränna mig om och om igen. Kärleken bits men det gör fan vi med. Och vad jag bryr mig om är att du är allt jag behöver och att resten inte spelar en jävla roll.''