we are damaged, take control ++

 ''Jag svär,'' viskade hon, ''jag svär, hade jag kunnat läka brustna hjärtan skulle ditt vara det första jag skulle göra det på.''

Hon flög omkring på klubbar med spritdränkta läppar och andedräkt och letade tröst i gratisdrinkar från främlingar som studerade henne upp och ner på hennes extra 16 centimeter som hon bar under kvällen. Hon grät aldrig för hon var van. Van vid att dansa till DJ:ns bas som slog i takt till hennes kämpare till hjärtslag och van vid att försvinna till de höga ljuden som gjorde det omöjligt för henne att kunna tänka normalt. Hon grät aldrig för hon trodde det läkte henne. Läkte henne genom att undvika att känna den normala pulsen i kroppen och genom att undvika att kunna tänka normalt. Så hon flög omkring på klubbar med spritdränkta läppar och andedräkt och letade tröst i fler gratisdrinkar eftersom det var en gratisbiljett till ännu en kväll utan någon medvetenhet om vad hennes kropp egentligen ville eller inte ville, gjorde eller inte gjorde. 
Han satt på klubbar med rökfyllda läppar och andedräkt och letade tröst i nya cigaretter och askkoppar som var utplacerade utöver hela uteterassen på sommarkvällarna. Han grät aldrig för han var van. Van vid att svälja sina ekande hjärtslag med röken och van vid att endast fokusera på klubbarna som skrek housemusik som han svalde alltihop med. Han grät aldrig för han trodde det läkte honom. Läkte honom genom att undvika att sitta hemma i en tom lägenhet och genom att undvika att behöva svälja en tystnad istället. Så han satt på klubbar med rökfyllda läppar och andedräkt och letade tröst i nya cigaretter och askkoppar eftersom det var en gratisbiljett till ännu en kväll utan en tom lägenhet och utan någon tystnad. 
Hon gick alltid hem med de extra 16 centimetrarna i handen istället och med sprit dansande genom hennes blod. Hon grät aldrig för hon var van. Van vid att svepa tre drinkar till innan hon gick hem för att slippa bli medveten om att hon kommer hem till något tomt och van vid att glömma bort dagen efter vilken tid hon gick hem eller hur hon tog sig hem. Varje helg var hon van vid att se samma person sitta på uteterasserna och röka i sin ensamhet. Hon var inte van vid att sätta sig bredvid någon och föra en dialog och kanske var det de extra drinkarna ikväll som gjorde det ovanliga verkligt. Och med en hand dränkt med sprit i blodet tog hon hans cigarett, grät medan hon tog ett bloss och lutade sig fram.
''Jag svär,'' viskade hon, ''jag svär, hade jag kunnat läka brustna hjärtan skulle ditt vara det första jag skulle göra det på. Dig först, och sen mig själv.'' 

Kommentarer

Kontakt: ptraa.blogg@hotmail.com

Vad heter du?
Ska jag komma ihåg ditt namn?

Din E-postadress? (publiceras ej)

Din URL/Bloggadress?

Och vad hade du på hjärtat?

Trackback
Follow on Bloglovin