''Han sa det tre gånger. Fjärde gången bad hon honom att ljuga en gång till, som han alltid gjort, och han sa det för fjärde gången igen. Han hatade att upprepa för han visste att det inte gjorde något gott, men gjorde som hon sa, för att lätta på smällen litegrann. Så, han gjorde som hon sa och upprepade även för femte gången. 

Klockan är 14:12 och man ler, det gör man i princip alltid någon gång under dagen åtminstone. Om det handlar om att lura sig själv till något sorts välbefinnande, eller om man vill lura omgivningen med något sorts välbefinnande, det tänker man kanske inte lika mycket på. Men man ler, det gör man i princip alltid någon gång under dagen åtminstone. Ibland är det svårare, som när något hoppar och studsar i svalget och som egentligen vill brista ut i floder som skulle räcka gott och väl till att fylla ett helt rum. Och ibland är det lättare, som när ens vän säger något roligt och det där som hoppar i svalget glömmer bort varför det vill brista ut, för en kort stund. Klockan slår över till 14:14 och man ler, det gör man ju i princip alltid någon gång under dagen åtminstone. Ibland handlar det om ren lycka som vill brista ut från hjärtat, slita sig loss och dansa på regnbågar omkring en, och man kan nästan inte alls låta bli att le för sig själv. Regnbågarna blir till ett spontant leende, som när man lyssnar på en bra låt i hörlurarna påväg till skolan och tänker på hur mycket man älskar dom i sin närhet. Klockan är fortfarande 14:14 och man ler, det gör man ju i princip alltid någon gång under dagen åtminstone. 

Klockan är 14:18 och hon ler, det gör hon i princip alltid någon gång under dagen åtminstone. Hon brukar inte riktigt tänka på om det är henne själv eller omgivningen hon försöker lura, utan hon bara låter det ske. Men hon ler, det gör hon i princip alltid någon gång under dagen åtminstone. Ibland är det svårare, som när gråten hoppar och slår sönder svalget för att allt egentligen vill brista ut i floder som skulle räcka gott och väl till att fylla hela klassrummet. Och ibland är det lättare, som när hennes vän berättar kanske dagens roligaste historia som får gråten i svalget att tyna bort för sekunden, minuten, kanske halvtimmen. Klockan slår över till 14:20 och hon ler, det gör hon ju i princip alltid någon gång under dagen åtminstone. Ibland handlar det om hennes rena lycka som studsar ut från hjärtat och upp till läpparna, som när hon väljer en gladare låt i hörlurarna påväg till skolan och tänker på de som bryr sig om hennes existens. Klockan är fortfarande 14:20 och hon ler, det gör hon ju i princip alltid någon gång under dagen åtminstone. 

Så, han har sagt det fem gånger den här kvällen. Sjätte gången bad hon honom att ljuga en gång till, som han alltid gjort, och han sa det för sjätte gången igen. Han hatade att upprepa det för han visste att det inte gjorde något gott, men gjorde som hon sa, för att lätta på smällen litegrann. Så, han gjorde som hon sa och upprepade för femte gången. 
''Jag älskar dig.''