För en dag kommer min spegelbild inte bry sig om att följa dina rörelser. Det är bara det att, tiden dit är det svåra.

Och hon är en sån person som älskar med hela sitt hjärta. Kanske är det därför hon är så känslig, också. För hennes hjärta brinner av kärlek, och kanske är det så, att om något ont försöker tränga in bland kärleken, så blir det kaos. Det är inte så att hon är ovan, nej. Det är just så att hon älskar, älskar så mycket att det nästan värker inom henne. Och när något kommer och försöker förstöra, riva ner det hon byggt, så rasar saker inom henne. Hon är inte svag, fastän hon själv tycker det. Hon är bara skör. Som en bit glas. Kanske är vi alla sköra inom oss, som stora glasbitar. Andra kan se er spegelbild väldigt lätt, men att komma bakom det där yttre, är svårare. Att verkligen röra vid någons inre, bakom någons spegelbild, är svårare. Och glaset kan lätt bli trasigt, det är ju skört. Dock krävs det mycket för att hela glasbiten ska krossas, men det är enkelt att det uppstår repor, sprickor, här och var. Dom där reporna går inte att reparera, inte enkelt, inte helt och hållet. Hon brukar försöka tejpa ihop dom, ibland har hon testat att limma. Det blir starkare, men det är inte dolt, reporna är inte dolda, inte borta. Och kanske är det så, att reporna aldrig försvinner för dom kommer berätta en historia framåt i tiden, för att visa att du överlevt, för att visa att ''titta, du är stark.'' 

Hon ser sig själv som svag. Kanske för att hon är less på att hoppas på för mycket, och bli lämnad med krossade drömmar. Så hon hoppar över den där delen att tro på att hon är stark, för hon vågar inte riskera att inse att sanningen är tvärtom. För att inse sanningar har hon alltid haft svårt att göra, speciellt dom svåra sanningarna som äter upp henne inombords. Och hon orkar inte bli besviken ännu en gång, därför förbereder hon sig ofta på det värsta. Så hon slipper bli besviken, nerslagen. Och därför ser hon sig som svag, för att hon känner hur hårt hennes kropp har tagit av alla smällar. Hon har velat försvinna, smälta ner under jorden och lämna sin smärta tillsammans med världen. Och ibland brukar hon ligga på kvällarna och se ut genom fönstret, smsa till sina närmaste och skriva att ''jag orkar inte mer.'' Hon brukade missbruka den meningen, tills den punkt då hon insåg att hon orkar visst, för hon hade orkat sen senaste gången hon smsade det, och gången innan det, och gången ännu mer innan det. För hon har så lätt att säga saker, men svårare att genomföra dom. Så hon har det lätt att säga att hon inte orkar mer, men svårare att genomföra betydelsen av meningen. Kanske är det också därför hon säger att hon är svag, för hon vill inte möta på svårigheterna med att genomföra det hon säger. För säger hon att hon är stark, så är hon rädd att det ska bli svårt att genomföra den betydelsen. Och hon brukade gråta, flera nätter i rad. Och hon lärde sig efter någon månads tid att hantera floden som befann sig bakom ögonlocken. Hon härdade ut, slutade gråta. Det var som om kroppen slutade producera tårar, som om den begränsade mängden tagit slut. Det blev så, att när hon väl grät vid den här tidpunkten, så ska det ha varit något rejält som drabbade det. För hennes kropp hade blivit van med smärtan, van med att härda bort tårarna. Hon säger att världen är fin, men att den är smutsig. Det är som ett par skor som kan vara av den finaste modellen, men dom är smutsiga, leriga, slitna. Det är bara naturens gång, saker blir smutsiga och slits. Och hon menar att världen är den finaste platsen du kan leva på, men att du får lära dig att leva med all smuts. För det är väl så, man får ramla, gråta, återhämta sig, acceptera och gå vidare. 

Och hon är en sån person som älskar med hela sitt hjärta. Kanske är det därför hon blivit så stark, också. För även om hon legat och skrikit efter hjälp på botten, så har hon fortsatt att älskat, älskat så det värker inom henne. Kanske för att hennes hjärta helt enkelt är fyllt med majoriteten kärlek, men kanske också för att hon är stark nog att fortsätta älska fastän hennes kropp genomlidit alldeles för många slag.

''Don't you know, you can go be your own miracle. Don't give up.'' +