Och dom sjunger om att dom aldrig tänker säga aldrig (never say never,) men vad finns det kvar att göra när personen du älskar valt att lämna dig och aldrig komma tillbaka? 

''Sover du?''
Han blundade hårt, rörde sig inte i sängen, andades tyngre för att måla upp bilden av att han inte var vid ett vaket medvetande. För sanningen var att han inte sovit sen en vecka tillbaka, bara några korta återfall till någon sorts sömn som bara skapat ännu större kaos i kroppen. (While I'm wide awake she's no problem sleeping.) Han hade svårt att kliva upp, det ilade bakom hans vänstra bröst, det faktiskt ilade, skavde, brann. Han lät smärtan tysta hans mun, sa ingenting, visade ingenting, dolde vad som åt upp honom inifrån. För sanningen var, att saknaden efter hennes andedräkt bredvid hans, tog död på hans enda syre som fanns kvar i hans lungor. Hennes leende förföljde hans rörelser, retade hans humör, plågade hans försök till att orka ställa sig upp på benen. (They say bad things happen for a reason, but no wise word's gonna stop the bleeding.) Han visste att hon lämnat allt, att ingenting fanns kvar i hennes ögon, att han varken hade något värde eller något liten betydelse alls. Och det var det som höll han vaken på nätterna, det som bitchslapade honom i ansiktet varje morgon, och det som skrattade åt honom varje gång han låste in sig på badrummet, sjönk ner på golvet och grät tills all vätska ur kroppen förlorade existens. (Her best days will be some of my worst.) För han älskade med hela hans hjärta, gav av hela hans själ, saknade med hela hans puls, försökte med allt han hade. ''Jag kommer alltid älska dig.'' Hans frustration över det hon en gång sa, allt hon en gång lovade, allt hon lovade att inte göra, sliter sönder hans revben, äter sig in i hans hjärna, drar sönder hans vener. ('Cause she's moved on while I still grieving.) 
''Sover du, älskling?'' 
Han blundade hårdare medan hans mamma tystnade, försiktigt drog igen dörren och gick iväg. 

Och dom sjunger om att dom aldrig tänker säga aldrig (never say never,) men ibland får man inse att det inte går och att man får påbörja något annat istället. (One's still in love while the other one's leaving.)