keep telling myself that it's not worth it, i already know i don't deserve it. but if it's from you, i don't mind hurting. this is my perfect nightmare, so when will i wake up and scream no way, no way, no fucking way? +

Och medan andra står på sidan och skakar på sina huvuden, står man där själv och anstränger sig så gott man kan för att lyckas öppna ögonen för sanningen som dom redan ser.

Och hon höll kvar, för hon visste ju inte vad som hände, inte helt och hållet. Det bara skedde, och hon följde med i strömmen, strömmen som fick henne att falla redan vid första blicken, strömmen som fick hennes starkaste hjärtslag att vekna. Hon kunde gråta sig till sömns för att det gjorde alldeles för ont, och för att hennes tålamod försvunnit i takt med tiden som gått för fort. Och när morgonen dök upp som om natten aldrig existerat, klev hon upp som om ingenting var fel, som om ingenting skrek bakom hennes solbrända bröstkorg. (Det var precis som texten, precis som det hon sjöng. ''Sometimes I wait for him to change, but it's okay, I've disguised the pain.'') Och andra bad henne om och om igen att försöka rädda sig själv från en total undergång, och ibland höll hon med, ibland nickade hon och öppnade upp bröstkorgen för att släppa ut det gälla skriket som kämpade efter luft. Och sen, ibland så lyssnade hon noga, tog in deras ord, bearbetade deras bild, men kunde inte se. Blindheten åt upp hennes hjärtslag som pumpade ut blod snabbare än någonsin. (Det var precis som texten, precis som det hon sjöng. ''Sometimes I should, but sometimes I don't, build up the strength to say that it's wrong.'') För hon var fast i något som hon inte kunde förstå var en verklighet, hennes syre hade vant sig vid att plåga sig själv till sömns på nätterna. För hennes dröm var han i egen hög person, och hennes mardröm var han i en egen hög person. (Det var precis som texten, precis som det hon sjöng. ''This is my perfect nightmare.'') Och hon älskade mer än vad hennes kropp kunde hantera, hennes kärlek tog emot smärta som åt upp varje ven för att hon fortsatte att tro på att en dag skulle hans kärlek bara hela, inte skada. (Det var precis som texten, precis som det hon sjöng. ''Hoping he's changing, but I'm scared he's not. Can't see a way to leave, help me open my eyes.'')

Kommentarer
Postat av: isabelle

asså loooool, sick hur bra du skriver, åååÅÅåh så braaaa, love

2012-07-31 @ 21:36:36
URL: http://ellebasi.blogg.se

Kontakt: [email protected]

Vad heter du?
Ska jag komma ihåg ditt namn?

Din E-postadress? (publiceras ej)

Din URL/Bloggadress?

Och vad hade du på hjärtat?

Trackback
Follow on Bloglovin