Jag har bränt mig på ditt hjärta, fått skavsår som skapat blåsor på mina händer, det är som att jag inte är välkommen, inte är välkommen att röra vid ditt hjärta. För jag har en skrikande sorg bakom mina revben, adrenalin som pumpar sönder mina blodådror, blod som gett upp att rinna, det har tagit stopp i mitt hjärta, det finns inte längre några välkomstgester för liv i min kropp. Förvånas över min förmåga att andas, lungorna rör sig inte en millimeter, men syre strömmar fortfarande in, bearbetas i kroppen, vägrar inse att kroppen inte ger någon respons, fortsätter strömma in bara för att få någon sorts syssla. För jag har hoppat från samma bro flera tusen gånger, blivit dränkt av samma orsak, flutit runt ovetandes om vad jag gjort mot mig själv. Jag är onykter och väljer att förbli så för stunden, vodka springer för fort förbi mina döende blodådror. Jag ska sjunga tills min sista mängd syre i kroppen dör ut, jag är inte död, bara död framför dina ögon som vilar på min kropp. Vi gråter tillsammans, du och jag, tills jag lär mig att andas och kan finna ro.