gamla dikter, del 4. +

''Jag har stått på en vägkant och funderat på att springa rakt ut,
ut mot ingenting, 
bli ingenting. 
Jag har beklagat mig framför dig för många gånger,
jag ville aldrig bli såhär. 
Trasig, 
du gör mig trasig. 
För kalla mig inte stark,
jag förlorade den tron om mig själv för längesen. 
Du är vatten,
och jag är ett glas. 
Jag behöver dig för att bli använd på rätt sätt,
och du,
du behöver mig egentligen inte.
För vatten kan man dricka nästan hur som helst. 
Men ett glas finns det inget att dricka ur,
om du inte fyller det med något.
Mitt blod är rent,
och jag dansar nykter ikväll.''


Kommentarer

Kontakt: ptraa.blogg@hotmail.com

Vad heter du?
Ska jag komma ihåg ditt namn?

Din E-postadress? (publiceras ej)

Din URL/Bloggadress?

Och vad hade du på hjärtat?

Trackback
Follow on Bloglovin